nja. tja.

ingenting känns riktigt bra och jag förstår inte någon. dagarna flyter ihop och betyder inte någonting särskilt. vill höra musik men det finns ingenting att lyssna på, alla skivor är uttjänta och förresten så lyssnar jag inte. i taxin blir det att "jag stänger av taxametern nu, lilla vän, du ska inte behöva betala mera" bara för att jag ser så ledsen ut (inte tårar men ett ickeleende). röster bekräftar det jag redan anade, måste glömma bort allt som någonsin hänt. dvaladvaladvala.