insomnia

sällsynt är en större ilska än den jag känner när jag ligger under täcket och sneglar mot taket, blundar, sneglar mot väggen, blundar, sneglar mot en släckt lampa, blundar och känner obehagsrysningar i kroppen, bultande tinningar. "åååh!" säger jag högt och argt och kastar mig åt alla håll som finns. gräver med fötterna och tårna hittar ett par antingen rena eller smutsiga trosor under överkastbyltet. "aaaah, jag blir toookig!" och jag slänger trosorna i väggen. jag vill sova, inte ligga här och vara till ingen nytta.