big pink

fint besök och mycket stad. mycket planlöst. jag klättrar på berget, klipporna kring fort katrinebergsbacken och är röksugen. feta humlor surrar ovanför mitt huvud.

vissa inviter och tankeställare är möjliga att delge andra men samtidigt kan ingen annan ta del av utgången och jag känner mig fruktansvärt ensam i vad vi kan kalla färdriktingsbeslutet. i sådana här situationer bollar jag ju allting fram och tillbaks tills allt smulas sönder i farten - kvar finns bara mina vanföreställningar om hur det SKA vara. snälla du, ring inte, säg ingenting, låt mig ta kontakt om det behövs. eller förresten, jag är redan kvävd och nu är det uppenbart att jag inte kommer att göra det.

skriv någonting fyndigt i stället så du får sjunga lite.