chanting

FRUSTRATION. jag vill vara stabil, men ändå känslosam. jag vill vara lagom, men ändå ha utstrålning. nu har knappast mycket fungerat. vad hjälper det att någonstans finns en fristad med "du vet väl att du är vår lilla seriefigur" och "hon är vacker den här flickan, visst är hon?" när jag inte kan ta emot det och inte blir mera levande just då eller senare i viktigare sammanhang för det. ändå skönjas det ju vårkänslor, någonting liknande sarasötsomsockers "gubbsjuka" och allas fnitter i solen.

går och upplever gamla babban för vad jag tror var allra sista gången, men säkert inte sista som anordnades trots alla påståenden. jag och charley hann bara sitta en sisådär tjugo minuter i en soffa innan jag fick spysjuka, maginfluensa, vinterkräks (whatever) och har sedan sovit i två dygn.

-snälla, säg till om jag inte får vara med i bandet, ju tidigare desto bättre!
-det är såklart att du ska vara med, jag är ju rädd för att du plötsligt inte vill vara med längre.

att prata ut är ju ingenting särskilt, men små undersökningar underlättar.